Under förra veckan var jag på Forum för barn- och ungdomsidrott i Malmö. Forumet var uppdelat i två konferenser, “Idrott för barnets bästa” och “Utvecklingsmodeller för barn- och ungdomsidrott”. Jag deltog på båda och det blev några intressanta men intensiva dagar. Vad diskuterades då på konferensen?
Första dagen pratade vi mycket om barnrättsperspektivet och vad det innebär och hur mananammar bankonventioneni idrotten. Vi pratade också om barns rättigheter ur olika synpunkter. Vi vuxna och ledare tycker ofta att vi vet vad som är bäst för våra aktiva utan att egentligen fråga våra aktiva om deras åsikter. I hur stor utsträckning idag involverar vi barn i beslutsprocesser? Är det vi tycker verkligen det bästa för våra aktiva?
Dag 2 tog Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola, upp en intressant aspekt, selektionssystem i idrotten. Han har forskat på fotbollens selektionssystem, på pojkar och flickor, årgång 1984 – vilka som blir uttagna och varför, och hur många som faktiskt spelar i landslaget/allsvenskan idag som har gått genom selektionssystemet.Han menar på att vi borde skippa alla selektionssystem och behålla så många idrottare som möjligt så länge som möjligt, eliten får vi ändå.
Istvan Balyi, från Kanada, berättade om “Long term Athlete Development” (LTAD) som är en utbredd metod i Kanada. Modellen är uppbyggd i sju faser och innebär långsiktig utveckling av idrottare baserat på utvecklingsålder (individens mognadsnivå) istället för kronologisk ålder.
Innebandyförbundet berättade om sin utvecklingsmodell som är uppbyggd på ungefär samma sätt som LTAD, för idrott hela livet.
På lördag morgon hade vi aktivitetsledar-block där jag hade valt styrketräning från lek till elit, där Jonas Enqvist berättade om sin bok, som heter just”Styrketräning frånlek till elit”och lärde oss göra en ordentlig knäböj och vad som var viktigt att tänka på när man gjorde det.
Under förmiddagen fick vi också lyssna på barn och deras åsikter, vad de själva tyckte om sin förening, om det fick vara med och bestämma och vad som var bra och dåligt i den egna föreningen. Mycket intressant att få se det ur barns synvinkel.
Dagen avslutades med en debatt där frågor som dykt upp under den andra konferensen togs upp och debattdeltagarna fick chansen att säga vad de tyckte och tänkte och berättalite om sin framtidstro på Svensk idrott – världensbästa! Är du intresserad av att veta mer om vad som diksuterades på konferensen, se introfilmen där några tjejer berättade om varför de spelade just landhockey, ta del av vad de idrottsmän och kvinnor som deltog på konferensen ansåg som viktigt och vilka frågor som väcktes, gå in på: sisuidrottsutbildarna.wordpress.com.
Vad har då hänt i landhockeysverige?